Alla rosor vissnar
av Hayden Hawkhand
Rosor når sitt slut, precis som allting annat på denna jord gör till slut. Det var redan på dagis man lärde sig om livet. Man föds, lever, och dör. Så är det med allt här i livet, även växter.
Allt börjar med ett frö. Ett frö som man planterar och låter få en chans att få växa. Om man har tur så börjar sitt frö att växa och bli till en lång, grön, stjälk. Har man ännu mer tur så kan man börja se blad, blommor eller grönsaker på sin växt, men man får inte glömma att den när som helst kan vissna. ALLA växter vissnar, men vissa gör det tidigare än andra.
I våran trädgård är det annorlunda. Vi sköter om varje växt, liten som stor, med våra bästa verktyg. Det finns inte en enda planta som är den andra lik. Vissa rosor har behövt extra mycket solljus, vatten eller jord, medans andra har vi behövt ha på oss handskar så vi inte ska bli stuckna, men vi ger inte upp för det. Vi fortsätter alla, tillsammans, att sköta om varenda liten ros i vår trädgård. För mig som trädgårdsmästare kan ni föreställa er att det är välidgt tufft att sköta om alla rosor i vår trädgård, och ni har inte fel. Att vara konstant törstig, gå runt med plåster på fingrarna och att ha jord överallt på sig ger väldigt mycket stress, men om ni bara skulle se vad allt ledde till.
Att se alla rosor var och en för sig stå ståtligt och skina, vissa rödare än andra, vissa mer taggiga än andra, men alla lysande lika starkt, DET är magiskt. Den där rosen med ett extra blad, den rosen med extra lång stjälk, den rosen med extra röda rosblad och den rosen med extra vassa taggar, ingen är den andra lik.
Det jobbigaste är inte att få jord på byxorna eller sår på fingrarna. Nej, det jobbigaste är när rosenbladen inte hänger på rosen, utan ligger på marken. För varje blad som hittas på marken så försvinner en liten bit lycka i en. Men rosen lever fortfarande, då måste man göra allt man kan för att den ska överleva och klara sig lite till. Man rensar bort mer ogräs, ger mer vatten, mer solljus, mer kärlek och mer uppmärksamhet. En dag när man går ut till trädgården har alla rosblad ramlat av rosen. Rosen är död.
Vad gjorde jag för fel? Gav jag för lite kärlek? För mycket vatten eller solljus? För lite uppmärksamhet?
Vad gjorde jag för fel?
Det enda jag kunde göra var att säga förlåt, men det är så svårt när jag inte vet vad jag ber om ursäkt för. Jag kämpade så mycket för att den skulle överleva, men ändå hänger den livlös i mina händer. Jag hoppas bara att den såg hur mycket jag kämpade. Hur mycket jag ville att den skulle skina igen.
Men vad händer när växter vissnar? Jo, nya frön kommer in i trädgården. Såklart har den inte lika många blad som den förra, men denna är mycket ljusare än den förra. Jag hoppas bara att denna inte vissnar. Men det gör alla växter. Jag hoppas bara att den inte vissnar än på ett tag.
Trots att såren på mina fingrar läker så kommer rosen som vissnat alltid finnas kvar som ett ärr inom mig. Den medlemmen som lämnat kommer aldrig bli glömd, och den kommer alltid vara saknad.
