Rosengården
av Astrid Rabbitdotter
Två goda vänner satt på en grön äng. Den ena vännen gick på upptäcktsfärd och hittade ett frö. Ett rosfrö. Vännen visade den andra vännen som satt kvar där de suttit tillsammans från början. Vännerna lär sig av varandra, planterar massor av frön och till slut så har de två stora rosor. Röda och friska, vackra med stora blad och gröna taggiga stjälkar.
En dag så kom en till vän. Hen satte ett till frö, ett frö från en annan trädgård. Fröet förvandlades sakta till en rosfrö och efter ett litet tag så stod ännu en vacker ros i de nu tre nyblivna trogna vännernas lilla trädgård. Fler och fler vänner kom och planterade sina frön. Ibland så bröt någon sig in och försökte ta bort en blad från en av rosorna, men då tejpade alla ihop den rosen tillsammans.
Plötsligt en dag så började en ros vissna. Den blev mindre och mindre, färre vänner såg den när de gick ut för att vattna rosorna. Till slut försvann den och en vän försvann tillsammans med rosen. Det var en av de två vännerna som först hade planterat sina roser. Hon var saknad och är ännu idag.
Då blev den andra vännen som planterat den första rosen jätteledsen. Vännerna gjorde allt de kunde och till slut så hade alla tejpat ihop hennes ros igen. Den var röd och vacker, men lite saknad fanns alltid kvar.
𝐷𝑒𝑡 𝑎̈𝑟 𝑒𝑛 𝑑𝑒𝑙 𝑎𝑣 𝑙𝑖𝑣𝑒𝑡.
Fler och fler frön tillkom men det var inte en trädgård än. Den 21:a december 2020 så planterades ett nytt frö. Mitt frö. Det var osäkert och litet i början men de andra rosorna gav fröet vatten och fröet växte och blev stort och lyckligt. Tiden gick och vissa rosor vissnade ibland och försvann, men den första vännen kom tillbaka och gav oss hopp. Sen vissnade rosen igen och vännen försvann. Men vi klarar det ändå.
Nu har det snart gått ett år sen Taco och Regge satte de två första fröna i våran rosengård. Jag kommer alltid vara för evigt tacksam för det. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan er.
Folk har kastat saker på våra rosor, men den lever än. Folk har kommit och stampad i våran trädgård, men den växer än. Folk har spottat i den, skrikit på den, men vi har kastat herbamare i ögonen på de fula inkräktarna och vunnit åter igen.
Alla ni är så starka. Våran vackra rosengård är den vackraste som någonsin har funnits, och jag vet att vi alltid kommer klara det, vackraste Storm Roses League.
